Måseskär

Sedan min tid som helikopterpilot på helikopterdivisionen på Säve i Göteborg så har vi varje år varit ute i skärgården kring Käringön och njutit av vår semester.

Vi har i ca 10år hjälpt till att underhålla fyrplatsen på Måseskär, som vidmakthålls av stiftelsen Bevara Måseskär.

Det är en fantastisk plats väl värd ett besök och tack vare organisationer som stiftelsen så bevaras dessa historiska miljöer till eftervärlden.

Heidenstamfyren på Måseskär hade varit riven om inte stiftelsen hade blivit till.

Här kommer lite bilder och ytterligare information.

 

 

 

 

MÅSESKÄRS HISTORIA

Många skeppsbrott och stor dramatik har utspelat sig i dessa farvatten. En förklaring ges av premiärlöjtnanten Frans Facks, som under större delen av 1850-talet genomförde sjömätningar utmed Bohuskusten. I en "ödmjuk promemoria", december 1862, ställd till Förvaltningen av Sjöärendena framför han iden att uppföra en fyr på Måseskär.

Han hade en förkrossande statistik att hänvisa till. Några exempel: På natten mellan 18 och 19 december 1860, blev den danska jakten Mariana vrak vid Sydbonden (Svarten). Den 6 novem- ber 1861 sjönk den norska skonaren Anna af Drammen vid Pickarna och en knapp månad sena- re, den 1 december, gick den danska skonerten Anna Maria Margareta under vid Fågelskär. Bara en vecka efter Frans Facks inlämnat sin promemoria förliste den preussiska skonerten Lina vid Fågelskär och det finska skeppet Claes vid Flateskär. I vissa fall räddades besättningen men det var inte ovanligt att skeppen sjönk med "man och allt". Man kan utan överdrift säga att farvattnen här omkring vid denna tid liknade en skeppskyrkogård.

 

Under första halvan av 1800-talet saknade stora delar av den svenska kusten fyrljus. De stora sjöfararnationerna och den allmänna opinionen tryckte på så att den svenska regeringen till slut blev tvungen att planera för en utbyggnad av det svenska fyrsystemet. Uppdraget gick till Överfyr- ingenjören vid Rikets Fyr- och Båkinrättning, Nils Gustaf von Heidenstam (far till skalden Verner von H). I januari 1857 presenterade han sin plan "projekt till ett fullständigare fyrsystem" som omfattade uppförandet av elva nya kustfyrar till den för den tiden oerhörda kostnaden av en miljon kronor.

 

Sommaren 1863 tillbringade Heidenstam på västkusten för att detaljplanera fyrbyggena här. Han hade då blivit varse löjtnant Facks promemoria och landsteg den 4 augusti på Måseskär för att undersöka förhållandena här. Detta resulterade i att ett förslag och ritningen på Måseskärs fyr skickades till Lotsdirektören, och via Sjöförvaltningen till Kungl. Majt. I ett "kungligt brev" daterat den 16 augusti 1864, godkändes förslaget med motiveringen att 'Wi funnit anbringandet af en Fyr på klip-pan Måseskär vara för betryggandet af sjöfarten i denna del af Bohuslänska skärgår-den serdeles gagneligt..."I maj 1865 påbörjades arbetet med anläggandet av Måse- skärs fyrplats.

 

Under ledning av den skicklige Distriktsfyringenjören Carl Fredrik Carlsson, landsteg i maj 1865 en 44 man stark arbetsstyrka för anläggandet av fyrplatsen. En smed, fyra bergsprängare, två stenhuggare, två murare, tjugotvå timmermän och tretton hantlangare. Samtidigt pågick tillverk- ningen av fyren vid Eriksbergs faktori i Göteborg. Den 9 juli inspekterade Gustaf von Heidenstam det då färdiga tornet som var uppmonterat i tillverkningshallen. Heidenstam hade inga anmärkning- ar så att tornet monterades ner och fraktades i delar till Måseskär. Arbetsstyrkan slutförde bygget så att Carlsson den 18 september rapporterade att allt var klart utom att det röda lampglaset som beställts från Paris ännu inte levererats. Fyrljuset skulle vara rött för att särskilja det från Hållö i norr och Carlsten i söder.

 

Den 9 september anlände fyrpersonalen med familjer. Den förste fyrmästaren blev den trettioåtta- årige Alexander Mattson, som tidigare tjänstgjort på fyrarna Morups Tånge och Nordkoster. Fyrvaktare blev Johannes Börjesson, 30 år, som tidigare varit fyrbiträde på Hållö och som fyr- biträde hade antagits tjugoårige August Jonsson från Käringön. Inalles var det åtta personer som flyttade in i det nybyggda huset.

 

I början av oktober avslutade Carlsson sitt uppdrag på Måseskär genom att rapportera att fyr- personalen var "till alla delar fullkomligt kunnige med lampans skötsel för fyrens tändande". Innan han åkte lämnade han en hälsning diskret inhuggen i berget bredvid fyren: F C-son står det.

 

 

Strax efter Carlssons avfärd kom Gustaf von Heidenstam i sällskap med Lotsdistriktschefen Reinhold Leuhusen för att förrätta slutbesiktning av anläggningarna. Nu hade det röda lampglaset anlänt. På kvällen den 8 oktober 1865 tändes rovoljelampan för första gången. Från lotsarna på Käringön rapporterades att ”Måseskärs fyr lyser präktigt".

 

Fyren lyste alltså från början med fast rött sken, synlig 12 nm. Fyrtekniken utvecklades och 1887 byttes skenet mot vitt med en gruppblänkekaraktär om tre blänk var trettionde sekund. Lysvidden förbättrades till dryga 20 nm.

 

År 1904 fick fyren en så kallad luxlampa som förbättrade ljusstyrkan ytterligare. Sedan dröjde det fram till 1950 innan ljuset elektrifierades och ytterligare fem år senare installerades elmotor för att driva rotationen.

 

KANONERNA PÅ MÅSESKÄR

 

När fyren var byggd, 1865, bestod mistsignaleringen i att fyrvaktaren riggade upp en gonggong i en träställning på berget. Ljudsignaler från fartyg besvarades med slag på gonggongen. En ganska ineffektiv signalering, då ljudet knappast hördes mer än några hundra meter.

 

I början av 1870-talet uppmärksammades den dåliga mistsignaleringen. Lotsdistriktschefen för västra distriktet, Reinhold Leuhusen, fick i uppdrag att inkomma med förslag till en bättre signale- ring. Han tog då fram en gammal lösning nämligen att använda kanoner för kraftig ljudsignalering. Där det var mest angeläget att lösa problemet var på Nidingen men därefter kom Måseskär: Leuhusen beskrev ärendet så här: ”Skälet att jag därnäst föreslagit Måseskär är. att fartyg som komma från Nordsjön och fått känning af den NO hän mot bohuslänska kusten löpande strömmen, i all-mänhet äro långt före sin räkning, hvarföre jag anse man under tjocka företrädesvis kan vänta strandningar omkring Måseskär och Grönskären”.

 

Förslaget godkändes och 1873 fraktades två stycken sexpundiga kanoner hit och kruthus bygg- des. Signaleringen gick till så att ljudsignaler från fartyg besvarades med ”tvenne, tätt på varandra följande skott”.

 

Ny teknik utvecklades och år 1885 byggdes det vita maskinhuset. En koleldad ångmaskin och en ångsiren installerades där: För att få vatten till ångan, sprängdes en damm strax NO om huset, som samlade regnvatten.

 

Det tog ett par timmar att elda upp trycket till ångsirenen. Under tiden sköts två skott med kano- nerna varje kvart.

 

1916 ersattes ångmaskinen av en oljedriven Avancemotor.

 

Man litade inte helt på den nya tekniken så bägge kanonerna stod kvar till 1925 då den ena fraktades bort. Två år senare skulle även den andra flyttas. Avsikten var att den skulle pryda klipporna på Vinga. I september kom lotskapten Sollenberg med lotsångaren hit. I fyrjournalen står det antecknat "på grund av kanonens kolossala tyngd blev företaget uppskjutet tills vidare".

 

FYRMANNEN PÅ MÅSESKÄR

Forfattare Carl S Lindblad, kapellpredikant på Käringön, 1901 - 1915

Därute, på den kala ö

har Gud och kung dig satt.

Till grannar har du hav och sjö

och vilda Kattegatt.

Du ser hur solens röda klot

sig sänker ned i våg:

och stormens kamp och strid och hot

så mången natt du såg.

 

Din klara lampa tänder du,

när dagens sol gått ned.

Den blir en vänlig stjärna nu,

som visar rättan led.

 

Och seglam glädes i sin båt,

när blott din blink han ser.

Den är guds finger på hans stråt,

liksom en vän den ler.

 

Var seglam komma må ifrån,

du lika trofast ser.

Åt Newas folk, åt Albions son

du samma hälsning ger.

När vågen yrt i skutans topp

du gnidit rutan blank

och skruvat lågan högre opp,

att skutan icke sank.

 

Och när från Shetlands skär

sig letar Morlands son

han Hållö ser och Hamneskär

och Skagen långt ifrån.

 

Men kärast, kärast dock bland dem

din treklipp honom är.

Den säger: Här du har ditt hem,

din mor, din hjärtans kär.

 

 

STIFTELSEN ”BEVARA MÅSESKÄR”

För att undvika att Sjöfartsverket skulle riva ned Måseskärs gamla fyr och därmed beröva fyr- platsen mycket av dess karaktär, bildades 1983 en stiftelse med målet att rädda och bevara Måseskär.

 

Tack vare allmänhetens och många företags stöd står den gamla Heidenstamfyren kvar efter en omfattande renovering 1988. Fyrplatsen har emellertid avbenannats och en obemannad fyr lyser nu upp natthimlen.

 

Fyrplatsen har ett stort kulturhistoriskt värde och stiftelsen "Bevara Måseskär" fortsätter också det sedan lång tid tillbaka nära samarbetet med Sjöräddningsstationen på Käringön. För att säkra det- ta samarbete - men framförallt för att bevara denna unika fyrplats - måste vi ha stöd och bidrag från omvärlden. Du är välkommen att bidra genom att sätta in en slant på postgiro 85079-2 eller bankgiro 699-0667.

 

SJÄLVKLART ÄR DU OCKSÅ VÄLKOMMEN ATT LÄMNA DITT BIDRAG I ROV- OLJEFATEN UTE PÅ ÖN .

 

Tack för ditt bidrag !

 

Delar av materialet i denna folder är hämtat ur Anders Hedins bok "Ljus längs kusten", Norstedts förlag

 

 

I somras fick vi fint besök av rädningshelikopter från Sjöfartsverket.

Trevliga killar som tog en paus mellan två övningar.

Solnedgången är vackrast på västkusten, i synnerhet på Måseskär.

Fyren på Måseskär

Måseskärs fyr d.ä

Bostadshus och verkstad på Måseskär

Fyrplatsens bostadshus, verkstad och förråd.

Nya och gamla fyren på Måseskär

Gamla och "nya" fyren på Måseskär

Detaljbild på fyren på Måseskär.

Detalj frånMåseskärs fyr..

Insida lanterninen på fyren på Måseskär.

Inifrån lanterninen.

Apparathuset på fyren på Måseskär.

Luckan som döljer mekanismen.

Copyright 2012 © All Rights Reserved